En nackdel med att vara grym på bilar och meka är att folk vet om det och ofta vill ha hjälp…
När det kommer till bekanta eller andra jag inte känner så bra så brukar jag (såklart) ta betalt. Jag har en enskild firma och F-skatt så jag jobbar helt vitt. Ptja är någon spontant sugen på att få hjälp med något:
- Reparation
- Service
- Trimning
- Styling/mod (tex sänka bilen)
Så är det bara att höra av sig, jag har skaffat mail på min sida här, rikard@mturborn.se når ni mig på.
I vilket fall som helst, när det kommer till nära släkt och vänner kan det vara lite svårare att veta hur man ska bete sig. Självklart kan inte folk förvänta sig att jag ska lägga ner massa tid på deras bilar gratis, men samtidigt känner jag mig dum om jag inte hjälper dom alls. Ofta blir det att jag svarar på frågor och ger dom tips och råd.
Men när det kommer till min goa Mormor så känner jag att jag inte kan säga nej…
Hon är så underbar och jag tycker lite synd om henne. Hon har levt med en sjukdom hypotyreos i flera decennier. Det har varit många turer i vården för hennes del kan jag säga… en vidrig sjukdom är det läs bara här http://www.hypotyreos.net/
Sen är hon också väldigt fattig, hon var i stort sett hemmafru när morfar levde. Han gick bort för 10 år sedan och lämnade tyvärr inte kvar så mycket pengar.
I vilket fall som, hon har en gammal Toyota Corolla från 1993. En riktigt bra bil som i stort sett alltid gått som en klocka. Men nu startar den inte varje gång. Hon är 100% beroende av bilen också. Hon frågade mig inte rakt ut om jag kunde fixa den, men jag hörde via min mamma att den var trasig. Så jag ringde henne och sa att jag kan fixa den åt henne.
Sagt och gjort lasta jag in mina verktyg och åkte ut till henne på landet. Dock visade det sig att det bara var batteriet som var dött, haha! Men jag blev ändå buden på en stor måltid och efterrätt för 20 min arbete. Så det blev ganska lyckat ändå!